Jag tycker att man får avgöra helt själv vad man vill lägga pengar på. Är det en bra sadel man vill ha, ja då får man vara beredd att lägga en lite större summa på det...är det snygga märkesschabrak så får du planera budgeten efter det ;)

 

Det är helt upp till en själv att bestämma detta.

 

När denna så kallade "debatt" går över styr, är när folk börjar på tok nörda sig över detta. Har man inte snygg utrustning, då är man inte bra nog att tävla & dittan och dattan. Ne, han är defenitivt en dålig ryttare. Han har ju inte ens en fin hjälp? Liksom duh.

 

Ingen bad dig uttrycka dina negativa & tråkiga åsikter? Kan du inte bara knipa igen istället...

 

Lite så känner jag då. Alltid är det någon, tyvärr, någon som ger de där bitchblickarna & snäser nåt helt onödigt. Men som var viktigt för den personen att säga för att höja sig själv ett snäpp & bli ett steg coolare bland sina balla polare. Eller?

 

Det här är bara ett exempel, men det är ett så vanligt sådant. Jag överdriver lite, jag vet. Men jag tror de flesta hänger med i svängarna i alla fall. 

 

ETT ord. USCH.

 

 

Stora, häftiga & balla storhästar är coolt. Deras stora galopp & megahopp. Men jag vill rida ponny så länge det går!

/Victoria

SäkerhetsvästMan väljer själv. Men en säkerhetsväst är otroligt bra, och skyddar mer än vad man tror. Så varför inte liksom? Dumt att strunta i den tycker i alla fall jag...

Sporrar
Ska de användas så ska de användas rätt. Inte av vem som helst alltså. Sporrar kan skada hästen om man använder de fel.
Spön
Samma sak där. Även spön måste användas på rätt sätt för att de ska fungera bra. Spörapp är EJ TILL FÖR BESTRAFFNING. Tänk efter innan du använder det, TROTS att du är arg. @@
Oh ja, utrustning kan göra stor skillnad. OM man använder den rätt. Remember that.

Det är ALLTID någonting. Förut var det klappdebbatten, sen var det "osäker ridning"-debatten och nu är det om det är ok eller själviskt mot hästen att hålla på med mobilen på ryggen... Kan inte alla bara ta det lite lugnt...vad är det som gör att vi hästmänniskor alltid ska överdriva så himla mycket? 
ALLA andra gör tydligen fel, jo för så är det ju. Sen vågar vi inte inse att vi själva har brister. Hallå...var är hästvärdlen påväg? 
" Nej asså sånt proffs som jag är liksom, så vet ju jag hur bra eller dåligt det är för hästens självkänsla när man sitter på den och håller på med mobilen. Asså det är ju liksom så respektlöst, duh "

Haha, nej men typ lite så känns det. Lite oseriöst liksom...Kan inte allihop ta en titt på sig själv i spegeln... Är du så mycket bättre än alla andra? Och så pass mycket bättre att du har rätt att haspla ur dig saker om folk som du har hittat på, eller själv gör... Eller det kanske bara är jag som inte tycker det är helt ok?
Att behandla sin häst riktigt fel är inte samma sak som att sitta med mobilen på hästryggen. Det ska ni veta. Däremot tycker jag själv att man kan tycka lite olika om det där med klappdebbaten till exempel. Det är en OTROLIG skillnad på att klappa sin häst & slå sin häst. Så är det. Dock tycker jag det är onödigt att när hästen gör rätt, "klappslå" hästen. Bättre att "klappsmeka" den om ni förstår vad jag menar :) Efter att ha gått på en horsemanship kurs lärde jag mig att man alltid ska anvädna sig av "klappsmek" klappen, för att hästen ska förstå att det är beröm. Efter det han jag ENDAST använt mig av den. 
Kom ifrån ämnet lite. Men tror ni fattar grejen trots den korta texten. Min sista fråga är till er....Varför är vi hästmänniskor såhär? Överdriver det mesta & vågar inte själva erkänna våra brister. TELL ME.

Något otroligt viktigt om man ska lyckas med det man håller på med. Att lite på sej själv & sin häst elr ponny. Hästen känner av såå lätt när ryttaren blir osäker, spänd, nervös eller vad det nu kan va för något. Klart hästen själv blir osäker då! Man måste kunna lita på varandra till 100% & då är vi åter tillbaka till det här med att vara ETT TEAM.

 

Jag är ny på dessa höjder jag snart ska börja tävla på. Har aldrig varit där förut lixom. Kanske har jag hoppat några enstaka hinder någon gång men aldrig tävlat.

Efter träningen hos Sofia i tisdags blev jag lite osäker. IDAG blev jag osäker. 

När den där parallella oxern på 110/115 ställdes upp blev jag nervös, även fast jag vet att det är nemas problemas för Silver. Men jag är rädd att förstöra hans eget självförtroende, om jag sätter han i dåliga situationer..

 

Klart Silver känner av det. Om jag blir spänd uppe på ryggen & inte är 100 på att vi ska över kommer ju han inte våga ge allt heller, vilket kommer leda till stora problem. Jag vet ärligt inte hur jag ska göra nästa helg.. Gå in & chansa på att man vågar sej runt en bana på 14 hinder på 110 eller stryka mig helt. Visst kan det gå bra men det kan också gå åt hellskotta - vilket kan leda till ännu mera osäkerhet & sämre självförtroende.

Problemet är inte höjden för Silver, nej nej. Men åter igen är JAG ny på höjden & 10 centimeter skiljer faktiskt ganska mycket i den här sporten. Jag är "rädd" att jag ska bli rädd. Förstår ni?

 

Jag måste våga lite mer på min ponny...

 

Jag var en riktigt bra tävlingskompis idag. Även fast jag inte känner de människor jag tävlade mot så sa jag lycka till, bra ridet och snygg runda till ett flertal ryttare. Tänk att jag så lätt kan göra en människas dag bättre...

 

Tänk på det ni med, att TVÅ ord kan göra så stor skillnad. Efter en stressig och lång tävlingsdag kan det vara så skönt att få höra de två små orden. Då känner man sig helt varm i kroppen och så glad över att någon uppmäksammat ritten och tycker den var snygg. Eller tvärt om att man önskar någon lycka till - det blir man minst lika glad över!

 

Ibland sätter jag en sån j*dra press på mig själv, en väldigt onödig press som egentligen inte behövs. Och det är så onödigt, ingenting blir bättre av det ändå? Bättre att bara gå in & göra sitt ALLRA bästa...

 

Oftast händer det på träningar och tävlingar. Jag sätter så höga förväntningar på mig själv, och hästen. Och sen får vi ett nedslag & jag känner verkligen att NEJ det där var bara mitt fel och det var så himla dumt. Men egentligen är det faktiskt bra att göra fel ibland, så att man lär sig vad man ska göra efteråt.

 

Det är TVÅ individer i hästsporten. TVÅ som kan göra fel, TVÅ som kan skada sig & TVÅ som tillsammans kan prestera. 

 

I ridsporten är det lite "vinna eller förlora" känsla. Är både ryttare & häst friska, jo men då är det bara att ge sig in i leken. Men så blir ponnyn halt... Det finns inte så mycket att göra liksom. Teamet går itu, och det går tyvärr inte att göra något mer än att bara vänta.

Ridningen är så mycket mer än att hålla i "tömmarna", som tyvärr många tror är det enda man gör om dagarna. Förutom att mocka "skit" då, och arbeta på hästmusklerna. Det handlar om ETT TEAM. Nej, inte som ett fotbollslag eller innebandylag. MER än så, en gemensam koppling liksom. 

Det låter kanske i vissa öron som värsta poesin som jag sitter och hasplar ur mig på någon minut eller så. Men det jag skriver kommer direkt inifrån, det är verkligen såhär det är. För vissa låter det fånigt, för andra låter det häftigt. Att hitta sin soulmate liksom, det är en cool känsla. 

Vi ryttare blir så otroligt fästa vid våra hästar. Man gör allt för den liksom, i alla lägen. Men tyvärr händer det fruktansvärda saker med våra ömtåliga djur, och som sagt där går teamet sönder... I alla fall tävlings / träningsmässigt. 

Men fortfarande har vi våran kompis där i ALLA lägen. Det sägs ju att hästar är bra lyssnare också...jo, det kan nog alla vi hästmänniskor intyga tror jag! Är man ledsen - SNACKA MED HÄSTEN ;)

Efter att ha varit med om alldeles för många gånger (under de FÅ tävlingarna jag ens varit på) då ryttare på framhoppningen, eller ryttare över huvud taget...beter sig illa, respektlöst och elakt...sätter jag nu ner foten. DETTA är inte okej.

 

Nästan varenda människa som går upp till sekreteriatet på tävlingen för att visa vaccinationsintyg är MINST lika nervös som du är. Den ena är rädd att sin ponny ska hoppa överhoppa sig på framhoppningen så den blir trött, och den andra är orolig för att hennes ponny ska tvärnita & vägra ut sig i LD:n. Oavsett vad det är, ALLA är nervösa.

 

 

"Men akta på dig, jag ska hoppa" "Men sluta rida så nära mig" "Asså, kan du flytta på din ponny?"

 

Eller den klassiska *bitch-utfysar-jag-ska-vinna-över-dig" blicken. Känner ni igen den?

 

Vi som tävlar, ni äldre, vi yngre...VI ska vara förebilder. Vi ska visa vår sport utåt. Kan vi inte se till att vara lite trevligare då? Kan vi inte för en gång skull visa vad vi går för, TILLSAMMANS.

 

På nästa tävling...lova mig att du säger lycka till, till MINST tre ekipage. Och känn dig stolt över att du gjort det sen. Tänk att du faktiskt hjälpte Anna-Britta där, när hon var så himla nervös att hon knappt vågade gå in på bannan...då räckte det med TVÅ ord...

 

Fattar ni hur mycket TVÅ ord kan betyda i den situationen...Tänk på det nästa gång...

Finns allt för många tjejer & killar inom ridsporten som sitter & väntar på att något otroligt ska hända. Typ att pappa ska komma hem med 1000 000 som han vunnit på lotto..och självklart ska dottern då få en ponny för 100 000 att börja tävla på. 

 

SVAR: Nej.

 

Nästan alla topp ryttare som tävlar i eliten började precis som alla andra. På ridskola, och red de allra envisaste, tjurigaste & tråkigaste hästarna. Intresset växer kring sporten, trots de tjuriga ponnysarna...och där PANG börjar resan.

 

Därefter var det att övernatta på de allra bästa ridlägrena. Rida de allra busigaste ponnyerna...för att sen en dag hösten 2011 börja leta stallplats åt min heltokiga hyrponny. 

 

Jag hade tjajat i ALLA år. Min önskelista hade sett ut såhär i alla år fram till dess: 1. Egen häst 2. Egen häst 3. Egen häst .... 99. Egen häst 100. Ett blått schabrak till min blivande egna häst

 

Jag var så envis. Jag VILLE verkligen, och jag SKULLE. Jag var en GONNABEE. 

 

 

 

 

 

 

Jag vill rida uppåt i klasserna i lagom takt. Varken rusa, eller sega uppåt. Jag & Clover ska känna oss riktigt trötta på LB när vi debuterar LA för första gången. Vi ska känna att "nej usch, LB känns på tok för enkelt". 

 

Dock menar jag då inte att vi ska sitta och nöta LB i ett år, nej inte så. Men i alla fall till i vinter, eller i vår. För det kommer kännas SÅ mycket bättre på högre höjder när vi gått upp i klasserna i lagom takt. Det är så mycket bättre att göra så, än att rusa upp & sen väl uppe på 1.20 så visar det sig att trycket i galoppen man skulle lärt sig att ha redan i LB inte finns där. Oj...hästen krashar i hindret & pang så vill den knappt hoppa 60 cm l.

 

Tror ni fattar vad jag menar i alla fall, trots att hästar som krashar i hindret & vägrar att hoppa 60 cm inte förekommer särskillt ofta.

 

Men jag hoppas ni hänger med i min tankegång... Jag vill inte riskera att för snabbt rusa upp i klasserna, då det sen kan bli problem. Bättre att ta det lugnt i så fall.

 

Jag & Clover ska bli ett riktigt bra team först. Han ska känna att han litar på mig, och vice versa. Trots att han redan kan de här höjderna bra så behövs hans kondition tränas upp och jag måste få in mer av hans språng i kroppen.

 

Träna, träna, träna...nöta, nöta. 

 

Men det är faktiskt precis så det är i ridsporten! Det är svårt att födas med "talangen". (Om man typ inte föds med att kunna prata med hästar eller nåt, haha.) Utan man måste TRÄNA sig uppåt. 

Krävs det...

 

* Någorlunda bra uppdatering. Helst minst 5 inlägg / dag. Men det beror helt på bloggen. Vissa bloggar är lika bra trots att man bara får läsa ett inlägg i veckan.

* Välskrivna inlägg. Både korta och långa, men bara inte mobilbilder i varje inlägg med jättekort text. Usch, tråkigt.

Det är så lätt hänt att så fort man hör om en person med en alldeles egen häst, då år första tanken "bortskämd snorunge". Framförallt den reaktionen jag fått höra från äldre ryttare, som tror sig veta exakt allt. Met är faktiskt, tro det eller ej, skillnad på en borskämd snorunge, och en unge med en jäkla kämparglöd som alltid går in med en jäkla anamma och jobbar och sliter hårt för sina mål & drömmar.

 

Alla har inte samma förutättningar och möjligheter, så är det. Men alla har lika bra förutsättningar att kämpa sig uppåt. Alla på sitt eget sätt.

 

Jag känner tyvärr inte till så många ridsportbutiker på nätet, det är lite synd då det faktiskt är riktigt smidigt att handla på nätet. De flesta större butiker, som Hööks, Horze och liknande kan man internethandla på. Men själv tycker jag att till exempel Horsemeup.se är så mycket enklare!

 

Horsemeup - Väldigt bra ridsportbutik. Enkel att hitta på, och riktigt fina märken! 4/5 poäng.

SäkerhetsvästMan väljer själv. Men en säkerhetsväst är otroligt bra, och skyddar mer än vad man tror. Så varför inte liksom? Dumt att strunta i den tycker i alla fall jag...

Sporrar
Ska de användas så ska de användas rätt. Inte av vem som helst alltså. Sporrar kan skada hästen om man använder de fel
Spön
Samma sak där. Även spön måste användas på rätt sätt för att de ska fungera bra. Spörapp är EJ TILL FÖR BESTRAFFNING. Tänk efter innan du använder det, TROTS att du är arg. @@
Oh ja, utrustning kan göra stor skillnad. OM man använder den rätt. Remember that.

Det är ALLTID någonting. Förut var det klappdebbatten, sen var det "osäker ridning"-debatten och nu är det om det är ok eller själviskt mot hästen att hålla på med mobilen på ryggen... Kan inte alla bara ta det lite lugnt...vad är det som gör att vi hästmänniskor alltid ska överdriva så himla mycket? 
ALLA andra gör tydligen fel, jo för så är det ju. Sen vågar vi inte inse att vi själva har brister. Hallå...var är hästvärdlen påväg? 
" Nej asså sånt proffs som jag är liksom, så vet ju jag hur bra eller dåligt det är för hästens självkänsla när man sitter på den och håller på med mobilen. Asså det är ju liksom så respektlöst, duh "

Haha, nej men typ lite så känns det. Lite oseriöst liksom...Kan inte allihop ta en titt på sig själv i spegeln... Är du så mycket bättre än alla andra? Och så pass mycket bättre att du har rätt att haspla ur dig saker om folk som du har hittat på, eller själv gör... Eller det kanske bara är jag som inte tycker det är helt ok?
Att behandla sin häst riktigt fel är inte samma sak som att sitta med mobilen på hästryggen. Det ska ni veta. Däremot tycker jag själv att man kan tycka lite olika om det där med klappdebbaten till exempel. Det är en OTROLIG skillnad på att klappa sin häst & slå sin häst. Så är det. Dock tycker jag det är onödigt att när hästen gör rätt, "klappslå" hästen. Bättre att "klappsmeka" den om ni förstår vad jag menar :) Efter att ha gått på en horsemanship kurs lärde jag mig att man alltid ska anvädna sig av "klappsmek" klappen, för att hästen ska förstå att det är beröm. Efter det han jag ENDAST använt mig av den. 

Kom ifrån ämnet lite. Men tror ni fattar grejen trots den korta texten. Min sista fråga är till er....Varför är vi hästmänniskor såhär? Överdriver det mesta & vågar inte själva erkänna våra brister.         TELL ME.

Det är ALLTID någonting. Förut var det klappdebbatten, sen var det "osäker ridning"-debatten och nu är det om det är ok eller själviskt mot hästen att hålla på med mobilen på ryggen... Kan inte alla bara ta det lite lugnt...vad är det som gör att vi hästmänniskor alltid ska överdriva så himla mycket? 
ALLA andra gör tydligen fel, jo för så är det ju. Sen vågar vi inte inse att vi själva har brister. Hallå...var är hästvärdlen påväg? 
" Nej asså sånt proffs som jag är liksom, så vet ju jag hur bra eller dåligt det är för hästens självkänsla när man sitter på den och håller på med mobilen. Asså det är ju liksom så respektlöst, duh "

Haha, nej men typ lite så känns det. Lite oseriöst liksom...Kan inte allihop ta en titt på sig själv i spegeln... Är du så mycket bättre än alla andra? Och så pass mycket bättre att du har rätt att haspla ur dig saker om folk som du har hittat på, eller själv gör... Eller det kanske bara är jag som inte tycker det är helt ok?
Att behandla sin häst riktigt fel är inte samma sak som att sitta med mobilen på hästryggen. Det ska ni veta. Däremot tycker jag själv att man kan tycka lite olika om det där med klappdebbaten till exempel. Det är en OTROLIG skillnad på att klappa sin häst & slå sin häst. Så är det. Dock tycker jag det är onödigt att när hästen gör rätt, "klappslå" hästen. Bättre att "klappsmeka" den om ni förstår vad jag menar :) Efter att ha gått på en horsemanship kurs lärde jag mig att man alltid ska anvädna sig av "klappsmek" klappen, för att hästen ska förstå att det är beröm. Efter det han jag ENDAST använt mig av den. 
Kom ifrån ämnet lite. Men tror ni fattar grejen trots den korta texten. Min sista fråga är till er....Varför är vi hästmänniskor såhär? Överdriver det mesta & vågar inte själva erkänna våra brister. TELL ME.