Ett inlägg som jag skrev i februari om min C-ponny Cupido jag hade under lite mindre än ett år, 2011 - 2012. Publicerade det på min förra blogg 1 år efter vi tog bort honom. Och tänkte att jag faktiskt ville ha det publicerat här med... 

" Vet inte vart jag ska börja, eller hur jag ska börja. Alla känslor på en & samma gång..

Cupido, min ängel. My hero... Tror vi tar allt från den allra första början..

Det var 2011, i slutet på mars/början av april som jag & mamma åkte upp till Strängnäs för att prova ponnyn Cupido. Hade inte en aning om hur han såg ut eller hur han var & rida. Hade inte sett en annons på honom, utan det var hans ägare som ringde till VÅR annons..

Kom upp till strängnäs lika nervös som alla andra gånger jag provridit hästar. Var lite trött på hästletandet eftersom vi redan hade åkt runt typ halva Sverige men endå inte hittat "den där" hästen.

När jag red han första gången - ush. Hade en hemsk känsla! Inget fungerade & några barn satt uppe på cafet & kollade på när jag red. Kände mig stressad & såklart kände ju Cupido av det & blev spänd. Åkte där ifrån & ville bara glömma allt & gå vidare.

Men eftersom vi inte hade hoppat något så ville mamma ändå att vi skulle åka tillbaks en gång till bara för att pröva.

Visst ok. Vi åker väll & provhoppar ändå men jag tänker inte köpa det där häst kräket iaf..

Ca 3 veckor senare åkte vi tillbaka till strängnäs för att hoppa Cupido. & Gissa vad? Allt kändes helt perfekt! Rullade över en kombination på 1m & det var något som fick mej att öppna ögonen för Cupido. & det var väl tur att jag gav honom en andra chans..

 

Redan efter EN vecka var det dags för vår första start! Det var en maskeradhoppning som var ordnat i stallet. Var utklädd till pirat & hoppade 80 & 90cm. Hade aldrig hoppat bana på honom innan.. Tyckte bara att det var kul & vara med anmälde mej för att se hur han var att hoppa bana.

Oj.

Det var väl ungefär den kommentaren jag fick av dom flesta när jag kom ut från banan. Ingen, inte änns jag trodde att det skulle gå så FORT som det gick den rundan. Det ända man såg från läktaren var ett dammåln som svischa förbi.

Den kvällen var väl alla lite i chock. Vilken häst vi hade köpt!!

Glad som en solstråle va jag, & nästa tävling var redan helgen efter! Vilket var i Åby som har en stoooor bana där dom bland annat har Norrköping Horse Show..Skulle hoppa en LD (70cm) + Lagklass division 3 som också gick i LD. Vad jag minns så gick det riktigt bra, & vi var nu igång med tävlandet på riktigt!!

Den 21 Maj var det dags för min första LC (80cm) Nervös? Jepp! Men gissa vad? Cupido gick som tåget.. Nollade hela vägen igenom & kom på en tredje plats!! Snacka om att man var stolt!!

Vi tävlade på resten av våren.. Lite på sommaren & körde hårt under hösten. Hade både med & motgångar. Plockade lite rosetter hit & rev några hinder dit..

Men sen hände det.. Cupido började vägra på hinder. Vilket INTE var likt honom som alltid brukade rusa mot dom. Men vi tänkte först att han bara dummade sej, men så var det inte..plutt..

Efter att jag hade vägrat ut mej på TVÅ tävlingar i rad, så kände vi att något verkligen var på tok.. Tog honom till veterinären & fick precis dom svaren man absolut inte vill få.. Kotledsinflammation båda fram, knäledsinflammation båda fram, & även nån inflamation bak i hasen.

Han blev sprutade på alla möjliga ställen. Han skulle stå i 20 min sen springa fram & tillbaka, böja, spruta, vila, springa..osv osv.. Det var den LÄNGSTA dagen någonsin & det jag minns mest av den dagen var att jag säkert drack 7 koppar varm chocklad.

Efter några återbesök skulle vi lite långsamt börja rida honom igen. Trav på rakt spår, mycket skritt uteritter osv.

5 veckor senare skulle han tillbaks till veterinären igen. Men denna gången åkte jag inte med eftersom jag var i skolan. Visste att om han inte är bättre nu, så kommer han nog aldrig bli bra igen.

Jag minns att jag hade slöjd på sista lektionen.

Skickade ett sms till mamma "Hur gick det? Är det bättre?"

Fick svaret " Inte så bra... Han är sämre.. :'("

Väntade på att lektionen skulle ta slut..& när den gjorde det, så sprang jag bara hem & grät i flera timmar. Mamma kom hem & sa att han hade blivit UTDÖMD! Detta betydde att hur det än blir så kommer han aldrig få tävla igen..

Jag hade 3 val:

1. Fortsätta spruta honom så att han kanske kunde bli bra om ett år, fast jag skulle ändå aldrig få hoppa igen.

2. Lämna bort honom som sällskapshäst

3. Avliva honom

Funderade lite med mamma några dagar, men det var ganska självklart vad vi skulle göra med honom. Ville inte ha honom lidandes. Och jag klarade inte änns av att titta på honom dom första dagarna i stallet efter jag hade fått beskeded.

Vi hade bestämt oss.. Vi skulle ta bort honom. Men jag vill ha åtminståne en månad kvar med honom. Jag hade sagt till mamma att jag ville att hon skulle säga till mej KVÄLLEN INNAN han skulle tas bort & inte en vecka innan. Jag vill inte kunna säga det där "sista hejdået".

Men, som en chock, kom mamma upp till mitt rum bara några dagar efteråt & sa:

- Han ska tas bort imorgon..

Ni kan inte förstå hur mycket jag grät. Det var den värsta stunden i mitt liv! Att få det där beskeded. Grät mej genom hela kvällen & natten.

Jag vet inte om det är det värsta eller det bästa..men jag kommer inte ihåg ett skvatt om hur det va sista gången jag såg honom. Var så sjukt oförberedd på att vi skulle ta bort honom så tidigt. Men mamma sa att det är bättre att det blir gjort än att jag bara skulle gå & vänta. Och det var det.

Dagen efter, var det den 28 februari. Precis ett år sedan idag. Jag gick inte till skolan. Minns att jag satt i soffan, men var ändå rätt lugn. Mamma åkte till stallet & var med när han somnade in..

När hon kom hem igen & öppnade dörren, så visste jag.. Att han inte längre fanns..<3

Cupido blev bara 9 år gammal. Han fick leva ett kort liv, men det var bra när han väl fanns. Det var också så att under tiden som Cupido var skadad & skulle tas bort, så kom det ut en låt på radion. Varenda ord i texten var som gjord till honom.

För det är ju verkligen så.....Som die young...

Varje gång jag hör denna låt, så tänker jag på Cupido. Men jag tror att det är bra <3

"You better hold on, so many things I need to say to you. Please don't, don't let me go, and we said we would die together. Some die young..."

R.I.P. Cupido 2002-2012

Detta blir mitt första & sista inlägg för dagen. Idag är det Cupido's dag, & inget annat. "

Detta skrevs alltså den 28 februari 2013. Ett år efter vi tog bort Cupido. Det datumet kommer alltid att vara just Cupido's dag. Och låten är hans med! Får tårar i ögonen när jag tittar på filmen om vår tid ihop. Klarar nästan inte av det... :(