Finns allt för många tjejer & killar inom ridsporten som sitter & väntar på att något otroligt ska hända. Typ att pappa ska komma hem med 1000 000 som han vunnit på lotto..och självklart ska dottern då få en ponny för 100 000 att börja tävla på. 

Funkar det verkligen så?

 

SVAR: Nej.

 

Nästan alla topp ryttare som tävlar i eliten började precis som alla andra. På ridskola, och red de allra envisaste, tjurigaste & tråkigaste hästarna. Intresset växer kring sporten, trots de tjuriga ponnysarna...och där PANG börjar resan.

 

Själv deltog jag i klubbhoppningar, programridningar, ridläger, blev skötare, tog blått kort, medverkade i julshower och sov över i stallet...allt det gjorde jag. För jag ville bara VARA i stallet, med hästarna & allt duktigt folk som fanns där.

 

Därefter var det att övernatta på de allra bästa ridlägrena. Rida de allra busigaste ponnyerna...för att sen en dag hösten 2011 börja leta stallplats åt min heltokiga hyrponny. 

 

Jag hade tjajat i ALLA år. Min önskelista hade sett ut såhär i alla år fram till dess: 1. Egen häst 2. Egen häst 3. Egen häst .... 99. Egen häst 100. Ett blått schabrak till min blivande egna häst

 

Jag var så envis. Jag VILLE verkligen, och jag SKULLE. Jag var en GONNABEE. 

Tre stycken hyrponnys hade jag, och innan det tre olika medryttarhästar. Sen var jag fodervärd på en häst också. Allt lärde jag mig NÅ OTROLIGT mycket på. Tror ingen förstår hur lärorika de åren varit...

Det går inte att bara sitta & vänta på att något plötsligt ska hända. Det är inte som i trisslott reklamen. Verkligen inte. Man måste TA TAG i det själv. Det är så man tar sig nån vart. Jag kämpade mig uppåt...trots att alla "världens bästa ponny" texter kanske inte alltid gör att det låter som det...

 

Somsagt, ALLT för många som är WANNABEES. Det funkar inte så. Man måste vara BOMBSÄKER på det man vill. Man måste KÄMPA, BLI skötare, medryttare, fodervärd, hyr ponny...allt det hör till. Det är DET man lär sig på. 

Kolla på mig nu...ser ni vilken skillnad från förut. Hur OTROLIGT mycket jag lärt mig på alla dessa år.

 

"Sluta aldrig kämpa...om din dröm är så pass stor att du skulle kunna ge allt för den, så kommer den någon gång uppfyllas..."

Grymt inlägg, en massa power!!

Jag började på ridskola (efter typ tusen år som jag hade slutat med hästar helt) och mamma trodde inte att jag skulle fortsätta efter första terminen där. Jag fortsatte i ungefär 1 år, blev medryttare på 2 D ponnys + extra storhäst som jag fick rida. Lärde mig så sjukt mycket på dem 3 hästarna och vad nu, jo nu går jag till stallet varje dag till MIN egna häst! Jag visade att jag ville och till slut hände det som alla hästmänniskor vill, ha en egen häst!