Genväg mot guldmedaljen?
Det är så lätt hänt att så fort man hör om en person med en alldeles egen häst, då år första tanken "bortskämd snorunge". Framförallt den reaktionen jag fått höra från äldre ryttare, som tror sig veta exakt allt. Met är faktiskt, tro det eller ej, skillnad på en borskämd snorunge, och en unge med en jäkla kämparglöd som alltid går in med en jäkla anamma och jobbar och sliter hårt för sina mål & drömmar.
Alla har inte samma förutättningar och möjligheter, så är det. Men alla har lika bra förutsättningar att kämpa sig uppåt. Alla på sitt eget sätt.
Jag började precis som alla andra på ridskola där jag red en gång i veckan. Jag red de små shettisarna, och var så nöjd och glad över det. Jag bytte mellan lite olika ridskolor, och hamnade till sist på en ridskola som jag rekommenderar starkt. Överby Hästsportförening. Där försökte jag hjälpa till i stallet så ofta jag kunde, jag blev så småningom även skötare på en av ridskolans hästar och var så himla glad.
Efter ett tag blev jag medryttare på en liten ponny, som jag fick rida under ett sommarlov. Men som kastade av mig och därmed var det hejdå med den ponnyn, haha. Jag var medryttare på ett par hästar innan jag för första gången åkte iväg på ett ridläger över sommarn. Andra året jag åkte till samma ridläger fick jag reda på att det gick att hyra ponny över vinterhalvåret. "Hej mamma, hej pappa, har inte jag varit jättesnäll senaste året?..." ;)
Det blev en överbusig liten b-ponny vid namn Pepsi Max, som jag inte hade någon kontroll över alls. Låter bra, eller hur?
Året därpå hyrde jag en ponny vid namn Jock som jag kämpade som in i tusan med! Han var inte alls en hopponny, han var riktigt seg & slö oftast. Men jag kämpade på ändå...
Vi åkte till Runsten på Pay & Jump och nollade en 50 cm klass, snacka om att jag var stolt då! Minnen...
Jock dog sommaren 2012 på ridlägret där han bodde...
Därefter hyrde vi en ponny från Grällsta Ridcenter. Den ponnyn jag lärde mig allra mest på. Hazena...
Våra resultat var blandade...men jag var ändå så stolt & jag lärde mig verkligen otroligt mycket på henne.
Jag har kämpat mig uppåt. Har inte glidit på räkmacka alls. Med dessa tre olika hyrponnys stog jag på ett och samma stall...man behövde göra alltid själv. Mocka boxen, fixa kraft och packa hö, mocka hagarna, ha städdagar och allt det där. Och jag fick heller inte vara och rida i stallet själv, då man inte fick göra det förrens man fyllt 15. Jag åkte ut varje dag året om och fixade allt i stallet själv, sen efter flera timmar kom mamma eller pappa & då kunde jag få rida. Men ALLT slit har jag tjänat på. Tänk att det faktiskt är så...
Nu står jag på Stora Wäsby, världens finaste stall med grymma träningsmöjligheter. Det stallet är faktiskt varmt under vinterhalvåret, nåt som varken jag eller familjen är vana vid kan jag säga... På Stora Wäsby finns det massa personer i min ålder som delar samma intresse...inte heller det fanns det särskilt mycket av på förra stallet.
Nu står jag med världens finaste ponny som min egen. Kings Lucky Clover. En alldeles egen häst, som alltid varit min allra högsta dröm, jag är så tacksam... Tänk va? Att även jag faktiskt har kämpat för att komma dit jag är idag...
Men jag är inte klar än... Jag har MÅNGA mål kvar.
Världens finaste ponny...jag älskar honom så ♥
Kommentarer
Postat av: Mathilda
Jättefin blogg ni har startat upp:) Gå jättegärna in på min blogg och ställ frågor till min frågestund, kram
Trackback
